Martinus skriver följande om kristendomen med och utan reinkarnation i Livets bog III, st 870:
"Men om man förnekar reinkarnationen, så är man med om att ännu i denna dag korsfästa världsåterlösaren, med om att förvanska eller söka bortförklara hans sanna, världsfrälsande visdom. Utan utveckling skulle denna visdom vara helt utan värde. Utan att man blir ´född på nytt´ och genom det nya livet kan fortsätta sin utveckling, fortsätta med att göra erfarenheter, skaffa sig mer och mer kunskap och så gottgöra vad man förbrutit, kan man omöjligt få ´skörda´ vad man ´sått´. Att få ´se´ Guds rike och att få komma in i det måste därför också, såsom Jesus framhöll för Nikodemus, vara en absolut omöjlighet utan återfödelse. Att man inte blott och bart av ´nåd´ och genom ´syndernas förlåtelse´ kan bli inlemmad i ´Guds rike´ som en fullkomlig människa, har alltså varit ett uppenbart faktum för världsåterlösaren. I motsatt fall skulle han uteslutande ha ägnat sig åt denna ´syndernas förlåtelse´. Han skulle inte ha haft någon som helst logisk motivering för all den tid, energi och kraft som han offrade på att ge föreskrifter, framställa liknelser och uppsätta ideal för sina lärjungar och alla andra visdomssökande och i sina tal till folket. Ja, vad skulle väl hela denna ansträngning tjäna till, om den bara var ett uppställande av föreskrifter som en jordmänniska överhuvud taget inte kunde efterkomma och om det var ´nåden´ och ´syndernas förlåtelse´ som var det avgörande? - Nej, världsåterlösaren var, som vi här har sett, fullt medveten om att idealen inte kunde uppfyllas i ett enda jordeliv utan att denna uppfyllelse däremot genom flera liv efterhand skulle bli till verklighet för varje enskild individ, såsom en frukt av dess eget begär, dess egen träning, vilja och erfarenhet. Och det är denna varelses möte med den högsta frukten av dess tidigare liv som han uttrycker som ´den förlorade sonens´ hemkomst eller möte med sin Fader. Här är det som Gudasonen har lärt känna sina fel och därigenom kommit till riktig insikt om och inställning till sin Fader och kan se sitt eget liv, sin eviga identitet som son till Gud. Här är det som han blivit materiens och därmed livets och dödens herre. Här ´syndar´ - felar - han inte mera utan handlar fullkomligt, har nått könslig opartiskhet och därmed ´allkärleken´."
© Citaten från Tredje testamentet är skyddade enligt lagen om upphovsrätt. Copyright innehas av Martinus Åndsvidenskabelige Institut i København.