Den andliga process som gav Martinus odödlighetsmedvetande och som är själva förutsättningen för att kunna skriva Tredje testamentet beskrivs av honom själv på följande sätt:
”Den ’Guds ande’ som ’svävade över vattnet’, den ’eld’ som ’brann i törnbusken’ för Moses, den ’eld’ som förde Elias till himlen, den ’eld’ i vilken Jesus blev förklarad på berget, den ’eld’, som visade sig över apostlarnas huvuden och senare omskapade Saulus till Paulus på vägen till Damaskus, den ’eld’ som genom alla tider har varit ’alfa’ och ’omega’ i varje form för högsta skapelse, manifestation, eller uppenbarelse, flammade här framför mina egna ögon, vibrerade i mitt eget bröst, i mitt eget hjärta och insvepte hela mitt väsen. Jag liksom vilade vid den allsmäktige Gudomens bröst. Jag dvaldes vid allkärlekens källa, såg den gudomliga fullkomligheten, såg mig själv såsom ett med vägen, sanningen och livet, såsom ett med den store Fadern.”
”Vad beträffar närmare redogörelser för begreppen uppenbarelse, den helige Ande och invigning får jag hänvisa till mitt verk Livets Bog. Här vill jag blott nämna, att en sådan upphöjd tilldragelse alltid är en personlig upplevelse, uteslutande riktad till den person, hos vilken den äger rum. Den kan naturligtvis aldrig bli till direkt faktum för någon annan än den, hos vilken den sker."
"De andliga visioner jag haft skulle således i sig själva vara betydelselösa, om de inte efterlämnat synliga och för iakttagelseförmågan tillgängliga verkningar."
"Det grundläggande för läsarna blir således inte själva de andliga upplevelser jag haft, utan verkningarna de skapat. Dessa kan nämligen efterforskas, av varje moraliskt lämplig, opartisk och frigjord människa. Dessa verkningar utgör min samlade manifestation, Skapandet av en matematisk världsanalys, en absolut orubblig andlig vetenskap och den därpå vilande begynnande tillblivelsen av en ny mentalitet, en ny kultur, i vilken den sanna förståelsen av livet, dess hårfina kärlekslagar, dess kulminerande världslogik och högsta facit ’allt är mycket gott’, från att vara utopier övergår till att vara verkligt liv, påtagliga fakta, tillgängliga för varje människa, som i förstånd och känsla utvecklats eller mognat därtill.”
Följande ord skrevs vid hans livs aftonskymning då det samlade verket var färdigt och det enda som återstod var att presentera det för offentligheten under dess rätta namn: Tredje testamentet.
”Vad är ’Hjälparen den helige Ande’? Det är absolut inte en person, en ny Kristus, som skulle komma för att vara mellanled mellan Gudomen och människorna. Denna ’sanningens Ande’ är avslöjandet av världssanningen. Den är en vetenskap om världsalltet och därmed om Gud. Den måste vara en nedteckning av världsalltmysteriets lösning. Det är alltså en bok, som människorna kan läsa i, liksom de kan läsa i Bibeln.
Denna av Kristus förutsagda ’Hjälparen den helige Ande, som Fadern skulle sända’, är alltså en ’livets’ eller ’kunskapens bok’, som skulle manifesteras för mänskligheten.
Men en verklig sanningens bok om Gudomen och världsalltet kan endast utgöra fortsättningen av den av Kristus för snart två tusen år sedan påbörjade kosmiska världskulturen vi känner under begreppet ’kristendomen’. Det måste vara en bok, som skapar en intellektuell och inte dogmatisk skola eller läroanstalt i kristendom. Det måste vara en bok, som visar den färdiga kristna världskulturen i fysisk såväl som andlig manifestation. Det måste vara en bok som genomlyser kulminationen av mörkret såväl som av ljuset och den härav bestående livsfunktionen i världsalltet, de levande varelsernas odödlighet.
Det måste vara en bok som visar oändligheten och evigheten och de härur uppkomna levande livsfunktionerna i form av 'rum' och 'tid', vars toppfacit är 'allvetande' och 'allsmäktighet', vars fullkomliga samarbete utgör allkärlek och därmed är detsamma som det evigt levande i de levande varelserna. Vi har här kommit till världsalltets ’fasta punkt’ och dess upphov ’livets Fader’, den absolut enda alltgenomstrålande eviga Gudomen.
En sådan bok kan inte undgå att innehålla ’det myckna’, Kristus hade att berätta för mänskligheten, men som Gud ville ge kommande släkter senare. En sådan bok kan inte undgå att vara ’Hjälparen den helige Ande.’ Genom dess fundamentala underbyggnad av kristendomen och i kraft av dess släktskap med Bibelns två testamenten, är den rättsmässigt att uttrycka som ’tredje testamentet’. Nämnda ’tredje testamente’ är alltså en visdomens eller kunskapens bok. Den är avslöjandet av ’allkärlekens’ eviga strålgloria, som åter är avslöjandet av den ’Guds avbild’, vilket alla levande fysiska varelser genom reinkarnation eller återfödelse är i färd med att bli skapade till.
Här i ’Tredje testamentet’ är alla ofärdiga varelser, vilket vill säga ’fysiska varelser’, djur såväl som människor, avslöjade som varande på samma väg, en väg som orubbligt leder till kosmiskt medvetande och därmed till upplevelsen av världsalltets guldgloria, det gyllene ljuset, det evigt levande i de levande varelserna och därmed till ’Kristusmedvetande’ och att vara ’ett med Gud’. Kristus var ju modellen för skapandet av Guds medvetande i människan. Sa inte Kristus just: ’Mig är given all makt i himlen och på jorden'? Matt 28:18
Hur skulle han annars kunna vara som 'Guds avbild'? 'Hjälparen den helige Ande' är sålunda i form av närvarande ’Tredje testamentet’, en fortsättning av kristusförkunnelsen. Den är en fortsättning av förkunnelsen av det eviga ljuset från ’stjärnan i Betlehem’. I detta eviga ljus uppenbaras här för världen lösningen på livets största principer och därmed kristendomens orubbliga fundament, lyckans och salighetens livsfundament.” Läs mera här...