Martinus föddes i den store sagoberättaren H.C. Andersens hemland, Danmark. Det sägs att HCA hade förmåga att göra saga av verkligheten. Om Martinus kan man säga det motsatta. Han har gjort verklighet av sagan. Han har förvandlat religionernas eviga kärna och obegränsade kärleksbudskap till andlig vetenskap!
(Klicka på foto.)
Martinus
Martinus föddes på landet i den nordjylländska stationsbyn Sindal den 11 augusti 1890. Han föddes utom äktenskapet och var enligt den religiösa samtidens dom ett ”oäkta” barn. Om sin barndom och uppväxt säger Martinus att han inte kan erinra sig en enda dag i sitt liv utan att han bett till Gud. När han i sin ungdom var i tvivelsmål om vad som var rätt eller fel att göra i en speciell situation, frågade han alltid: ”Vad skulle Kristus gjort i denna situation?” Omedelbart kände han svaret och vad som var det rätta att göra! Martinus personlighet bar således från tidiga barnsben prägel av en djup religiös natur. Men hans religiösa uppfattningar var inte alltid i fas med gängse tolkningar.
Som konfirmand fick han t.ex. av byns präst höra att det var en Guds förbannelse över oäkta barn. Martinus som var ett oäkta barn kunde dock inte tro att Gud kunde var vred på honom.
Född utanför äktenskapet blev han omhändertagen av sin morbroder och dennes hustru. Dessa var kärleksfulla människor som på sin ålders höst, tog väl hand om honom efter att redan ha fostrat en kull barn. De var fattiga, outbildade men varma människor. Martinus egen mor dog 1901. Martinus var då 11 år.
I det följande citeras, från Martinus egen beskrivning hämtad från manuskriptet till "Den intellektualiserede kristendom". Martinus berättelse om sin barndom och uppväxt, fram till upplevelsen av den stora födelsen.
”Under mitt trettioförsta år upplevde jag en andlig process, som ledde mig in i en kosmisk mission. Det var en afton i mars månad 1921, som jag således satt i fullständigt mörker på mitt rum vid Nørrebros Runddel i Köpenhamn och koncentrerade mig på Gud. Och det var under denna koncentration på Gud och i detta totala mörker, som jag vaket dagsmedvetet i en kosmisk vision upplevde min den gången för mig ofattbara gudomliga kallelsen till att intuitivt klarlägga och manifestera som kosmisk vetenskap det 'myckna' som Jesus kunde ha berättat för sina lärjungar men som varken dåtidens offentliga auktoriteter och myndigheter var utvecklade nog till att kunna förstå.” ...
Martinus 30 år, 1921. Fyra månader efter sin kosmiska födelse.
(Klicka på bilden)
”Den Kristusvision jag upplevde var inte någon dröm eller hallucination, utan en absolut vaken kosmisk dagsmedveten upplevelse som innebar ett tydligt tillkännagivande av en mission som jag skulle utföra.” ...
”Redan nästa förmiddag kände jag att jag återigen måste meditera. Efter att jag hade satt mig tillrätta i min korgstol, som nu förekom mig vara uppladdad med en form för starkt andligt verkande kraft, band jag en handduk för ögonen och befann mig således i djupt mörker, men i absolut vaket dagsmedvetet tillstånd - med ens var det som om jag såg in i en halvmörk himmel över vilken det rörde sig en mörk skugga som efterlämnade himlen än ljusare. Denna skuggpassage hän över himlen skedde flera gånger och för varje gång blev himlen än mer lysande till dess den utgjorde en bländande ocean av ljus i guldets renaste färg vilket överstrålade allt annat existerande ljus. Det formade sig som tusentals vibrerande lodräta gyllene trådar som uppfyllde rummet totalt. Jag befann mig ensam mitt i detta gudomliga levande ljusvälde men utan att själv framträda i någon som helst synlig form. Jag hade ingen organism, liksom alla skapade ting omkring mig, mitt rum, mina möbler, ja hela den materiella världen var helt försvunnen eller utanför sinnenas räckvidd. Det bländande gyllene ljuset med sina vibrerande gyllene guldtrådar hade upptaget i sig allt vad som annars var tillgängligt för förnimmelse eller livsupplevelse, men ändå kunde jag genom detta starka gyllene ljus dagsmedvetet uppleva att jag hade en levande existens utanför de fysiska fenomenens värld, utanför allt vad som annars framträder som skapade företeelser. Jag var utanför tid och rum. Jag var ett med oändligheten och evigheten. Jag var i mitt odödliga jagelement, det odödliga jag som tillsammans med alla existerande levande varelsers odödliga jag är ett med världsalltets jag eller eviga upphov. Jag var här ett med den genom alla tider, genom alla världskulturer, världsreligioner, raser och folkslag medvetet och omedvetet sökta, dyrkade och tillbedda eviga, allsmäktiga, allvisa och allkärleksfulla Gudomen.”
© Citaten från Tredje testamentet är skyddade enligt lagen om upphovsrätt. Copyright innehas av Martinus Åndsvidenskabelige Institut i København.