Window SEVem är jag? Vart är vi på väg? Finns Gud?

Läs introduktion med kosmiska symboler.

11På väg från djur till att bli riktiga människor.

Guds eviga världsplan i en kosmisk symbol.

19Lidandet får sin förklaring via reinkarnationen.

Hämndens princip och de smärtsamma konsekvenserna:
Vi skördar som vi sår.

Om Tredje testamentet


Tredje testamentet innehåller inga teorier. Allt är upplevt. Självupplevt. För läsarna blir det ofta endast teorier. Många! Det tar tid innan teorierna smälts och blivit självupplevda. Hur lång tid? En dag? Några veckor? Några århundraden. Fem jordeliv? Vem vet?

Det evigas synvinkel

I Tredje testamentet betraktas livet från det evigas synvinkel. Livet är inte skapat. Vi är alla odödliga. Skapade ting föds och dör. Du och jag är inte skapade. Våra redskap skapas. Kroppen och  tankarna är förgängliga. De förändras. Lyckligtvis!  Livet - skaparen - är oförgänglig. Du består av allt. Allt är i evigheten och oförgängligheten.  Evigheten är namnlös. Den är. När vi upplevt den är vi ”Ett med Fadern”, som Kristus.


Allkärlek

I Tredje testamentet är vi tidens och rummets skapare och herre! Allkärlek öppnar själens fönster till evigheten och oändligheten. Allkärlek är en kunskapskälla. Vi upptäcker vår innersta identitet – odödlighet. Tidens och rummets gränser försvinner. Vi skapar själva vårt öde. Är vi nöjda? Inte alltid. Men vi utvecklas och lär. Genom många jordeliv.


Rättvisa

Lag och ordning härskar överallt. Också där det verkar vara som mest kaotiskt. Lagarna är eviga. Inte uppfunna. Så som livet självt. Allt vi gör vänder tillbaka till oss själva. Förr eller senare. Både ont och gott. Vi har obegränsat med tid till vårt förfogande. Därför är detta att älska sin nästa som sig själv livets högsta bud. Vi skördar vad vi sår. Ödeslagen brukar denna jordbruksterm också kallas....


Okunnighetens symptom

Att inte känna sig själv medför problem såväl för oss själva som för vår omgivning. Det lidande som uppstår av nämnda skäl är profeterat i religionernas utsagor om ”domens dag”, ”ragnarök” etc. Tredje testamentet påstår att detta lidande, dessa upplevelser på grund av okunnighet, efterhand leder alla till samma konklusion, kärlek.


Andlig vetenskap

Men det allkärleksfulla tillståndet kan inte uppnås omedelbart. Detta färdiga medvetande och slutliga balans utvecklar sig som en organisk process, steg för steg. Vi måste alla forska oss fram genom livets utmaningar, men vi har stor andlig hjälp. Således är också logiken i de kosmiska analyserna avsedda att hjälpa oss att få det kosmiska perspektivet på livet.


Vem är Martinus?

Vem är Martinus (1890-1981) som anser sig kunna förklara livets gåta? I förordet till Tredje Testamentets huvudverk, Livets Bog, skriver han:
”Eftersom mitt eget liv är av en sådan natur att jag genom självsyn kunnat uppleva denna kunskap varifrån vi kommer, vart vi går,  vilka vi är och hur vi ska leva för att göra oss själva till föremål för den absoluta lyckan så renodlad, att den på alla sätt gör rättvisa åt det gudomliga ordet ’Se allt är mycket gott’ och därför måste vara identisk med det absolut direkta svaret på den för världen ständigt aktuella frågan ’Vad är sanning?’, har jag känt det som min plikt att göra denna min upplevelse tillgänglig för allmänheten. Och det är just denna min förstahandskunskap om de kosmiska realiteterna, vilka i form av en överjordisk Försyn eller en gudomlig varelse behärskar alltet, som jag under namn av ’Livets Bog’ eller ’Den eviga visdomen’ bemödar mig om att demonstrera.” (Livets Bog 1, stycke 7)


Nyttan med Tredje testamentet

”Då livet har visat sig för mig som strålande ljus och fullkomlighet samt avslöjat varelsernas identitet som ’söner av Gudomen’ och än vidare visat mig, att kärlek är den största maktfaktorn i all manifestation, eftersom detta att ’vara till glädje och välsignelse för allt man kommer i beröring med’ är det enda som kan skänka individen klarhet om sig själv, sin gudomlige Fader och den bestående världsordningen och samtidigt det enda som förmår frita eller föra individen ut ur allt det som hör hemma under begreppet ’smärta’; samt slutligen att varje individs öde byggs upp av de verkningar han själv är orsak till - har jag känt, att jag genom att i bilder, text, tal och levnadsart avslöja mitt medvetenhetstillstånd kan vara till nytta som en hjälpande hand för alla dem, som söker sanningen, Fadern eller Gudomen, och för allt som Fadern gett mig i form av min omgivning.” (Livets Bog 1, stycke 19)


Ett försvar för alla

”Eftersom Fadern alltså låtit min självupplevelse, mitt erfarenhetsskapande eller mitt medvetandetillstånd vara av en sådan natur att dess återberättande i form av Livets Bog avslöjar varelsernas identitet som ’söner av Gudomen’ samtidigt som de blottar religionernas nära inbördes förhållande till varandra som strålknippen från ett och samma ljushav och därmed ytterligare utgör ett försvar för alla existerande varelser, har han därigenom på ett underbart sätt gjort Livets Bog till ett redskap för påvisandet och avlägsnandet av den sista resten av det slags okunnighet som skapar intoleransen och dess följeslagare ’lidandet’. För okunnighet är den verkliga orsaken till allt det som världen kallar ’det onda’. Där okunnigheten avlägsnas, upphör det s.k. ’onda’ att existera.” (Livets Bog 1, stycke 19)


Ingen religion eller sekt

”Livets Bog vill alltså ge den studerande en inblick i hur denna korrespondens eller detta livets direkta tal existerar som tillvarons absolut enda fundamentala religion, då den nämligen bara kan existera med absolut alla som lärare, alla som elever och allt som lärosatser. /.../ Livets Bog återger upplevelsen av denna allomfattande ’Livets religion’ och har manifesterats i syfte att stimulera utvecklingen av individens förmåga att själv förstå denna religion, så att han blir i stånd att själv se vad han bör och inte bör företa sig, vad som är verkligt och vad som är overkligt - inte med utgångspunkt från Livets Bog utan med ledning av livets eget språk. Man må därför förstå att Livets Bog i intet fall kommer att stimulera till skapandet av någon sekt, religion eller trosbekännelse - särskilt som livets religion, som förut nämnts erkänner alla levande varelser, både de som har trosbekännelse och de som inte har någon, både de s.k. ’heliga’ och de s.k. ’ogudaktiga’, både djur och människor, som sina födda medlemmar, utövare och anhängare.” (Livets Bog 1, stycke 15)


Meningen med lidandet

”Jag såg att jag var en odödlig varelse och att alla andra varelser i tillvaron var eviga realiteter, vilka liksom jag själv hade en oändlig kedja av tidigare upplevda liv bakom sig, att vi alla utvecklats från låga, primitiva tillvaroformer till vårt nuvarande stadium, att detta bara var ett tillfälligt led i denna utvecklingsskala och att vi alltså alla var på väg framåt mot gigantiskt höga former av tillvaroplan i fjärran. Jag såg att världsalltet utgjorde en enda stor, levande varelse, i vilket alla andra varelser var för sig var organ, och att vi alla - människor, djur växter och mineraler - utgjorde en enda familj, bildligt talat var av samma kött och blod. Jag såg lysande och strålande världar med oanade mänskligheter, mänskligheter med en moral och idealitet som i fråga om gudomlig utveckling och harmoni med lagen för tillvaron och i förhållande till den allmängiltiga jordiska moralen kan liknas vid oasen i förhållande till öknen. Men jag såg också världar av långt lägre natur, världar i vilket barbariets välde är så starkt att de levande varelserna där måste döda för att leva; alltså världar där den högsta, bärande livsbetingelsen är identisk med högsta form för överträdelse av lagen för tillvaron, varigenom de blir till de främsta skådeplatserna för utveckling av sjukdom och nöd, elände, sorg och lidande - dvs. en kategori av himlakroppar, som jordklotet ännu inte helt kan frikännas från att tillhöra. Vidare såg jag att mörkret eller det s.k. ’onda’ i verkligheten är identiskt med individernas utveckling av de kvalifikationer som är absolut nödvändiga för att livet i de högre världarna av dessa varelser senare ska kunna upplevas som lycka eller salighet. Och jag insåg då att ’mörkret’ i kosmisk mening är en lika stor välsignelse som ljuset och att allt från gudomlig synpunkt är mycket gott. Men jag kände också att denna kunskap aldrig någonsin kunde upplevas eller förnimmas som verklighet av någon individ, förrän hans kärleksförmåga blivit så långt framskriden i sin utveckling, att individen bara kan vara god och kärleksfull mot alla levande varelser och alltså inte kan missbruka denna kunskap genom att utifrån densamma skapa sig försvar för egoistiska eller kärlekslösa handlingar. Jag kände alltså hela världsalltet genomströmmat av oändlig kärlek och visdom. Vart jag än riktade min blick i ’mörkret’ blev det ljust. Jag hade blivit min egen ljuskälla. Det kosmiska elddop jag hade genomgått, och vars närmare analys jag inte här skall gå in på, hade alltså kvarlämnat det resultatet att hos mig uppstått helt nya fattningsgåvor eller egenskaper som satt mig i stånd att - inte glimtvis utan i ett tillstånd av permanent vaket dagsmedvetande - se alla de bakom den fysiska världen existerande bärande, andliga krafterna, osynliga orsakerna, eviga världslagarna, grundenergierna och grundprinciperna. Tillvarons mysterium var alltså inte längre något mysterium för mig. Jag hade blivit medveten i världsalltets liv och invigd i ’den gudomliga skapelseprincipen’.” (Livets Bog 1, stycke 21)


Alla blir fullkomliga

”Denna min kosmiska upplevelse och mitt tillstånd blev det utlösande momentet för mitt därefter följande framträdande i världen och för skapandet av ’Livets Bog’. Men eftersom denna andliga process, som förut nämnts, upplevs av varje individ, när han i sin eviga tillvaro passerar det för denna upplevelse nödvändiga utvecklingstillståndet, står det här klart att jag inte representerar något särskilt privilegium ifråga om fattningsgåvor eller utgör något som helst undantag från regeln samt att jag alltså i den eviga utvecklingen omöjligt kan utgöra ett enda grand mera än vad alla varelser före mig har varit och vad alla varelser efter mig ska bli.” (Livets Bog 1, stycke 22)

Bibeln och Tredje testamentet

Enligt Martinus innehåller Bibeln världens största religiösa påbud. Det finns, skriver han, ingen bättre anvisning på vägen till Gud och ett lyckligt öde än den som mänskligheten redan fått i till exempel Jesu Bergspredikan. Det finns inget högre bud än detta: ”Du ska älska Gud över alla ting och din nästa som dig själv”.
Det är därför absolut inte för att leda människorna bort från dessa eviga sanningar som Tredje testamentet skapats - tvärtom - det är för att visa att de är uttryck för vetenskapliga realiteter. En sådan påminnelse tycks vara påkallad mot bakgrund av vår tids många kriser och världskrig.

Kristusmissionens fortsättning

Går det att motivera en fortsättning på Bibeln utifrån vad Kristus sa? I Johannesevangeliets sextonde kapitel läser vi:
”Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta. Allt vad Fadern har är mitt; därför säger jag att det är av mig han tar emot det han skall låta er veta.” (Joh. 16. kap. 12-15.)
Det framgår av citatet att Kristus inte kunde berätta allt han visste. Inte ens de personligt utvalda lärjungarna kunde förstå allt. Enligt Kristus kommer sanningen om Gud och livsmysteriet att uppenbaras.
 

Martinus invigning

Den andliga process som gav Martinus odödlighetsmedvetande och som är själva förutsättningen för att kunna skriva Tredje testamentet, beskriver han på följande sätt:
”Den ’Guds ande’, som enligt Bibeln ’svävade över vattnet’, den ’eld’, som ’brann i törnbusken’ för Moses, den ’eld’, som förde Elias till himlen, den ’eld’, i vilken Jesus blev förklarad på berget, den ’eld’, som visade sig över apostlarnas huvuden och senare omskapade Saulus till Paulus på vägen till Damaskus, den ’eld’, som genom alla tider varit ’alfa’ och ’omega’ i varje form av högsta skapelse, manifestation eller uppenbarelse, flammade här framför mina egna ögon, vibrerade i mitt eget hjärta och insvepte hela mitt väsen. /.../ Jag vilade vid allkärlekens källa, såg den gudomliga fullkomligheten, såg mig själv som ett med vägen, sanningen och livet, som ett med den store Fadern.” (Kring min missions födelse, sidorna 37-38)

 Livets Bog l-Vll


»Hjälparen« är en andlig vetenskap

”Vad är ’Hjälparen den helige Ande’? Det är absolut inte en person, en ny Kristus, som skulle komma för att vara mellanled mellan Gud och människorna. Denna ’sanningens Ande’ är avslöjandet av världssanningen. Den är en vetenskap om världsalltet och därmed om Gud. Den måste vara en nerteckning av världsalltmysteriets lösning. Det är alltså en bok, som människorna kan läsa i, liksom de kan läsa i Bibeln.
Denna av Kristus förutsagda ’Hjälparen den helige Ande, som Fadern skulle sända’ är alltså en ’livets’ eller ’kunskapens’ bok, som skulle manifesteras för mänskligheten.
Men en verklig sanningens bok om Gudomen och världsalltet kan bara utgöra fortsättningen på den av Kristus för snart tvåtusen år sen påbörjade kosmiska världskulturen vi känner under begreppet ’kristendom’. Det måste vara en bok, som skapar en intellektuell och inte dogmatisk skola eller läroanstalt i kristendom. Det måste vara en bok, som visar den färdiga kristna världskulturen i fysisk såväl som andlig manifestation. Det måste vara en bok som genomlyser kulminationen av mörkret såväl som av ljuset och den härav bestående livsfunktionen i världsalltet, de levande varelsernas odödlighet.

Det måste vara en bok som visar oändligheten och evigheten och de ur dessa uppkomna levande livsfunktioner i form av ’rum’ och ’tid’, vars toppfacit är ’allvetande’ och ’allsmäktighet’, vars fullkomliga samarbete utgör allkärlek och därmed är detsamma som det evigt levande i de levande varelserna. Vi har här kommit till världsalltets ’fasta punkt’ och dess upphov ’Livets Fader’, den absolut enda alltgenomstrålande eviga Gudomen.
En sådan bok kan inte undgå att innehålla ’det myckna’ Kristus hade att berätta för mänskligheten, men som Gud ville ge kommande släkten senare. En sådan bok kan inte undgå att vara ’Hjälparen den helige Ande’. Genom dess fundamentala underbyggnad av kristendomen och i kraft av dess släktskap med Bibelns två testamenten, är den rättmätigt att uttrycka som ’Tredje testamentet’.

Nämnda ’Tredje testamente’ är alltså en visdomens eller kunskapens bok. Den är avslöjandet av ’allkärlekens’ eviga strålgloria, som åter är avslöjandet av ’Guds avbild’, vilken alla levande fysiska varelser genom reinkarnation eller återfödelse är i färd med att bli skapade till.
Här i ’Tredje testamentet’ är alla ofärdiga varelser, vilket vill säga ’fysiska varelser’, djur som människor, avslöjade som varande på samma väg, en väg som orubbligt leder till kosmiskt medvetande och därmed till upplevelsen av världsalltets guldgloria, det gyllne ljuset, det evigt levande i de levande varelserna och därmed till ’Kristusmedvetande’ och att vara ’ett med Gud’. Kristus var ju modellen för skapandet av Guds medvetande i människan. Sa inte Kristus just: ’Åt mig har getts all makt i himlen och på Jorden’? (Matt 28:18) Hur skulle han annars kunna vara som ’Guds avbild’ utan denna kapacitet? Och hur skulle någon annan varelse kunna skapas som samma avbild, utan att det måste leda fram till samma kapacitet?
’Hjälparen den helige Ande’ är alltså i form av närvarande ’Tredje testamentet’ en fortsättning på Kristusförkunnelsen. Den är en fortsättning på förkunnelsen av det eviga ljuset från ’stjärnan i Betlehem’. I detta eviga ljus uppenbaras här för världen lösningen på livets största principer och därmed kristendomens orubbliga fundament, lyckans och salighetens livsfundament.” (Citat från manuskript av Martinus, tillkomna under hans sista levnadsår och ännu opublicerade i sin helhet. Utdrag ur Introduktion till Tredje testamentet, Bibelns fortsättning, sidorna 19-21)
 

Världssituationen och de ”yttersta tiderna”

”Heter det inte vidare i den bibliska berättelsen om framtiden att 'Djävulen ska rasa i hela sitt välde'? - Vad är det vi sett i form av de två världskrig som rasat inom den jordiska mänskligheten i detta århundrade? - Har vi inte sett försök på att utplåna miljonstäder med deras befolkningar och kulturvärden? - Ja, har man inte dessutom försökt utplåna en hel människoras? - Har vi inte sett miljontals människor mördas - inte bara på själva krigsskådeplatserna i försvar för sitt land eller i angrepp på andra folks livsrum, utan också i sina civila liv föras till gaskamrar och här direkt mördas utan någon som helst juridisk eller rättmätig grund och naturligtvis helt utan någon hänsyn till de livsbetingande buden: ’Du ska inte döda’, ’Du ska förlåta din nästa’, ’Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd ska dödas med svärd’. Är inte hela lagens uppfyllelse just det stora budet: ’Du ska älska Gud över alla ting och din nästa som dig själv’? - Var finns tron på en kärleksfull Gud och praktisk kristen kultur i denna domedagstillvaro, där människomassor, såväl barn som vuxna, gamla som unga, har tynat bort och dött i de fasansfulla koncentrations- eller dödsläger som kastade sin slagskugga av Djävulsmedvetande över hela jorden?” (Den eviga världsbilden, Inledning, stycke 2)

 

Människornas utveckling bort från de religösa dogmerna

”Varför har de religiösa ideal som förkunnats för människorna genom århundraden inte kunnat förhindra dessa Djävulsmanifestationer och härav följande dödsrosslingar, invaliditet, sjukdom, nöd och omoral? - Är det inte här tydligt att de traditionella religiösa idealen eller dogmerna, hur gudomliga de än har varit, inte har kunnat befria mänskligheten från denna domedagens skräckepok? - Ja, ser vi inte att människorna rent av växer bort från dessa ideal, nästan som barn växer ur kläder och skor? - Att man därför mister förmågan att tro på dem är naturligt. Har inte miljontals människor blivit materialister, blivit gudlösa? - Är det inte ett lika orubbligt faktum att detta antal ständigt ökar? - Att det blir fler och fler tomma stolar i kyrkorna eller Gudshusen under Gudstjänsterna? Blir det inte härigenom ett faktum att de högsta livsbetingande kosmiska sanningarna, religiösa buden eller dogmerna har blivit mystik, har blivit något man rent av menar att intelligenta människor inte kan nedlåta sig till att syssla med eller tro på? - Är det människorna det är något fel på eller är det de religiösa idealen som är felaktiga?” (Den eviga världsbilden, Inledning, stycke 3)

 

Människor som inte kräver logisk motivering för att acceptera de religiösa idealen

”I absolut mening är det varken människorna eller de religiösa idealen som det är något fel på. De religiösa idealen är genialt anpassade för människorna på de utvecklingssteg där de gavs. Och för dessa människor är de ett bärande livsfundament. Men en stor del av mänskligheten har vuxit ifrån dessa utvecklingssteg. Dessa människor har mer eller mindre vuxit fram till högre utvecklingssteg. De lever i en helt annan mental sfär än den för vilken de traditonella religiösa faciten eller dogmerna var anpassade och som ifrågavarande varelser hundraprocentigt kunde hänge sig åt tack vare sin ännu till en viss grad blomstrande instinkt. De var ännu inte så intelligensmässigt utvecklade att de krävde intellektuell bekräftelse på eller motivering för nämnda religiösa ideal eller dogmer. För dem var det nog att de gavs av auktoriteter.” (Den eviga världsbilden, Inledning, stycke 4)

 

Människor som kräver logisk motivering för att acceptera de religiösa idealen

”Men så är det inte idag. Idag har stora människomassor förlorat förmågan att tro, därför att deras instinkt mer eller mindre har degenererat beroende på deras intelligensutveckling. De har därmed fått förmåga att själva analysera, forska och iaktta. Allteftersom denna utveckling tilltar, blir följden att de kräver logisk motivering eller vetenskaplig grund för varje tankebyggnad eller föreställning som de ska acceptera som sanning. Men det skulle vara alldeles orimligt att förebrå dessa människor något för detta deras tillstånd. För dem är det omöjligt att tro på de religiösa idealens dogmer, just därför att dessa bara manifesterats som rena facit eller postulat utan den logiska eller vetenskapliga uppbyggnad varav de utgör facit. Det är med hänsyn till detta som föreliggande symbolbok och det huvudarbete den är ett supplement till har skapats. Denna bok har alltså skapats till hjälp för de människor som omöjligt kan tro på blotta påståenden eller postulat utan intellektuell eller logisk underbyggnad, men som inte desto mindre med hjärta och förstånd söker efter det rättfärdigande av domedagstillståndet som de börjar förnimma måste finnas bakom det dagliga livets primitivitet och oförstånd. För dessa människors kosmiska studium har det här banats väg fram mot livets eget alltöverstrålande rättfärdigande av mörket i världen som ett led i skapandet av det eviga vidmakthållandet av världsalltets grundton kärleken.” (Den eviga världsbilden, Inledning, stycke 5)

 

Att känna sig själv är att känna Gud

Studiet av Tredje testamentet är en upptäcktsresa in i en evig värld av strålande skönhet. Disciplinerat och under logikens stränga överinseende förs vi tryggt, steg för steg, in i vårt eget jags allra heligaste och får här uppleva vår eviga och odödliga existens utanför tid och rum. Här i vårt innersta centrum är vi förenade och ”ett med Gud”.
Vi upptäcker på denna resa att den evige och allestädes närvarande Gudomen bor i alla levande varelser och att han talar till oss genom allt som händer, genom varje vibration eller rörelse i den skapade världen. Att lära oss se, höra och förstå detta gudomliga tal, som en av Försynen direkt utlöst, personlig och kärleksfull hänvändelse till oss, och att lära oss att älska vår nästa – det vill säga vilken som helst levande varelse vi möter på vår väg – som oss själva, är det praktiska målet med Tredje testamentets världsförklaring. Efter att vi skådat in i den gudomliga världsplanen och utifrån eget förnuft fått se, att alla levande varelser i den fysiska världen är under utveckling och håller på att fullkomliggöras till Guds avbild, blir vi åter överens med vår gemensamma Skapare om att ”allt är mycket gott” .


Rubriker, inledning och avslutning av Stiftelsen Tredje Testamentet
© Citaten från Tredje testamentet är skyddade enligt lagen om upphovsrätt. Copyright innehas av Martinus Åndsvidenskabelige Institut i København.


Pin it