Window SEVem är jag? Vart är vi på väg? Finns Gud?

Läs introduktion med kosmiska symboler.

11På väg från djur till att bli riktiga människor.

Guds eviga världsplan i en kosmisk symbol.

19Lidandet får sin förklaring via reinkarnationen.

Hämndens princip och de smärtsamma konsekvenserna:
Vi skördar som vi sår.

Ett fönster mot evigheten

 

Klicka på symbolerna!

 

 

  symbol_05s.jpg

När livet är ett mysterium

Kosmisk medvetslöshet
– Symbol nr 5

 

 

 

För den som inte känner sig själv är livet en gåta.

Enbart kunskapen om den fysiska världen och vår egen organism förslår inte för att besvara de eviga frågorna: “Vem är jag, varifrån kommer jag och vart är jag på väg?”

 

  

 symbol_03s.jpg

 Intolerans – okunnighetens symptom

Intolerans
– Symbol nr 3

Okunnigheten om vårt eget livs mysterium har konsekvenser för såväl oss själva som vår nästa. Den innebär även att det ofta brister med hänsyn till förståelsen av våra medmänniskors sätt att vara, när dessa avviker alltför mycket från vårt eget. Intolerans mellan individer, folkgrupper och nationer (de två stjärnorna) vållar konflikter och krig (världsbranden).

För att förstå sina medmänniskor måste man först och främst förstå sig själv. Men denna förståelse – lösningen på livets mysterium – kräver en evig världsbild.
 
    
 

 

  symbol_06s.jpg

Alla levande varelser är odödliga

Det levande väsendet 1
– Symbol nr 6

 

 

 

“Bakom” vår fysiska organism finns det för våra fysiska sinnen osynliga medvetandet, dvs våra tankar, känslor och föreställningar. Medvetandet styrs av önskningar, begär och vilja. Bakom dessa finns själva livet, vårt eviga oändliga jag.

Skaparen - den översta vita triangeln
Det levande i oss är immateriellt, evigt och obegränsat. Det är inte sammansatt av mindre delar som allt skapat, timligt och förgängligt och kan därför inte upplösas eller förgås. Det är odelbart, obegränsat och evigt. Den vita triangeln i toppen symboliserar upphovet till det skapade, vårt innersta jag, det evigt levande inom oss, dvs skaparen.

Skaparförmågan – violett
Jagets eviga förmåga att synliggöra sin eviga obegränsade natur i tid och rum symboliseras med det violetta fältet i mitten.

Det skapade - de lodräta flerfärgade fälten
Den nedersta flerfärgade delen illustrerar våra timliga upplevelseredskap, dvs vår organism och vårt medvetande som förändras och utvecklas från liv till liv.

Det skapade är primärt av andlig natur. Den fysiska kroppen är ett tillfälligt, skapat redskap för upplevelser av livet i den materiella världen. Allt skapat förgås för att ge plats för nya skapelser. Vi lever inte permanent i den materiella världen. Det gör vi däremot i den andliga världen, även när vi befinner oss i en fysisk organism. Vi lever därför enligt Tredje Testamentet i två världar, men är just nu endast medvetna i en, den fysiska. När vi sover, liksom när vår organism går under, befinner vi oss i den andliga världen. Symbolens översta del kallas för över- och den nedersta delen för undermedvetandet, vilket består av dags- och nattmedvetandet. 
    
 

 

symbol_08_09_10s.jpg
Världsalltet utgör ett evigt, oändligt levande väsen

Den treeniga principen – Symbol nr 8, 9, 10

Livets innersta natur och struktur utgör en universell, evig princip som är allestädes närvarande. Gud och de eviga gudasönerna har samma grundanalys, en evig treenig princip. När vi känner oss själva, upplever vi oss som ett med det eviga och oändliga, levande världsalltet, dvs Gud. Cirkelformen visar att Gud och gudasönerna är evigt förenade. De kan inte åtskiljas.

Den vita cirkeln
Den vita cirkeln symboliserar detta jag, den eviga innersta kärnan och fasta punkten som är upphovet till all skapelse och förändring i världsalltet. Gud finns i alla och synliggör sig genom alla. Vi har alla samma Fader, symboliserat med den vita cirkeln. I honom lever, rör oss och är vi – alla utan undantag.

Den violetta cirkeln
På samma sätt som hålen i en lampkupa sprider ett och samma ljus genom flera strålar eller punkter, spaltar moderenergin (violett) skenbart “den ene”, evigheten och oändligheten, till “de många”, tid och rum. Därigenom uppstår relationen Gud och gudasönerna/-döttrarna. Den ene blir till de många.


Den färgade cirkeln
Den färgade cirkeln symboliserar den evigt föränderliga och timliga aspekten av livet. Hit hör också medvetandet dvs den andliga samt den materiella världen. Dessa tre eviga principer, skaparen, skaparförmågan och det skapade utgör en odelbar treenighet. Världsalltets myriader av individer i mikro-, mellan- och makrokosmos har alla samma enkla, eviga grundanalys. De yttre skillnaderna avspeglar blott variationer av livets sex evigt varierande grundformer för upplevelse (se nästa symbol). Vårt eget makroväsen, jordklotets väg mot kosmiskt medvetande (den lilla stjärnfiguren nedan) innebär en övergång till det fullkomliga människoriket, Guds rike, på jorden. Vid den tiden kommer det att vara rätten och inte makten som blir avgörande i alla viktiga frågor. 
   

 

Tillsammans med den timliga aspekten kan vi börja se den gudomliga skapelseplanen

 

symbol_11s.jpg


Den gudomliga världsplanen

Den eviga världsbilden, det levande väsendet II, den eviga Gudomen och de eviga gudasönerna
– Symbol nr 11

 

Den gudomliga världsplanen
Alla har vi, liksom Gud, ett evigt jag, som överlever allt timligt och förgängligt. Då vi är odödliga blir alla erfarenheter till nytta, liv efter liv. Allt vi upplever visar sig därmed - i sitt slutfacit - bli till nytta och glädje. Också lidandet och de olyckliga ödena. För att förstå den gudomliga kärleken måste man lära sig förstå meningen med lidandet. Den gudomliga skapelseplanen utvecklar sig inte bara kärleksfullt, utan också logiskt och planmässigt. För att uppfylla kärlekslagen måste skapelsen även vara logisk eller ändamålsenlig.

Det eviga livets grundlag
I vårt medvetande lagras upplevelser. Upplevelser skapas således och är därför föränderliga. Skapelse kräver kontraster. Där kontrasterna saknas är livet omanifesterat. De mest fundamentala psykiska kontrasterna är behag och obehag. Ur dessa uppstår tankarna om orsakerna till det goda och det onda.
I religiös terminologi känns dessa igen som begreppet Gud, orsaken till allt det goda och Djävulen, orsaken till allt det onda. Men sett ur evighetens perspektiv är båda att definiera som “ett godo”. De är nödvändiga komplement till varandra. Då vi är odödliga, kan vi dra lärdom av lidandet och smärtan. Lidandet är verkligen obehagligt, men ändå, såväl nödvändigt som nyttigt. Vi överlever, som sagt, såväl det onda som det goda. Alternativet till en skapelse utan kontraster skulle innebära att ingen skapelse alls kunde äga rum och därmed heller inte någon upplevelse av livet. En absolut död och stillhet skulle då härska, där livet nu spirar och blomstrar. I den fysiska världen upplever vi kulminationen av lidande och mörker. Här skadas nämligen inte vår evighetsnatur. I den andliga världen upplever vi ljus och allkärlek, alltså motsatsen till livet i den fysiska världen. Den fulla överblicken över kontrastlagens verkningar utgör grunden för förståelsen av det eviga livets fullkomliga och allkärleksfulla grundstruktur.

Livets scen
Livets eviga upplevelse sker som en passage genom sex riken eller medvetandezoner där mörker och ljus växelvis kulminerar och är latent; växtriket (röd färg), djurriket (orange), det riktiga människoriket (gul), visdomsriket (grön), den gudomliga världen (blå) och salighetsriket (indigo). Genom dessa sex zoner äger samtalet, mellan Gud (den vita stjärnan och strålfältet) samt de likaså eviga gudasönerna, rum (yttersta cirklarna).

Växtriket
Från ett ensamt liv helt baserat på minnen söker sig medvetandet åter utåt för att etablera kontakt med omvärlden. Mätt på allkärlekens andliga ljuszoner har begäret väckts efter kontrasten, den fysiska världen. I växtriket börjar anpassningen till livet i den dräpande principens zon. Här befinner medvetandet sig i sin fosterfas. Växten kan endast diffust ana skillnaden mellan behag och obehag.


Djurriket
Genom naturens påverkan under miljarder år, genom dagar och nätter, vintrar och somrar, kyla och värme, regn och torka osv anpassas växtorganismerna gradvis i överlevnadskampen i den fysiska världen och medvetandet överförs från den inre världen till den yttre. Växten förvandlas till djur (orange) och organismerna blir allt mer präglade av livets kampbetonade villkor i den fysiska världen - angrepp och försvar.

I den fysiska världen stimuleras själviskheten genom koncentrationen på bevarandet av den, för livets upplevelse, så nödvändiga fysiska organismen. Då såväl växtens som djurets organism utgör andra varelsers föda, stimuleras förmågan att antingen besegra eller fly undan fienden. Självbevarelsedriften utgör, i denna zon, utvecklingens sporre och blir här inarbetad till mental automatik. Till skillnaden från växten kan djuret uppleva smärta realistiskt.


Övergången från djur till människa
Vi människor hör fortfarande till djurriket. Vi lever ännu i hög grad, liksom djuren, i enlighet med djungelns livslag - den starkes rätt. Men inget djur kan mäta sig med den jordiska människans dråpkapacitet. Trots att de humana världsreligionerna i tusentals år uppmuntrat mänskligheten att ta avstånd från användandet av dråp och våld, är de humana anlagen ännu, sett i det långa utvecklingsperspektivet, av långt yngre datum och därför ännu inte så inövade som de själviska anlagen. Det krävs många liv av övning för att avveckla själviskheten och överlevnadsinstinkten till det motsatta – ett kärleksfullt och förlåtande sinnelag. Men processen är ofrånkomlig genom att “vi skördar vad vi sår”. Dråpmoralen innebär i slutändan, lidande för oss själva, vilket väcker längtan efter det humana. Därmed uppstår med tiden mottaglighet för allkärlekens ideal och intellektuella förklaringar.

Människoriket
Syftet med Tredje Testamentets eviga världsbild är att vägleda mänskligheten genom det sista stadiet i utvecklingen bort från djurriket. Vi är på väg att födas in i ett nytt rike. Intellektet som utvecklats i kampen för tillvaron möjliggör nu förståelsen av mer och mer avancerade förklaringar av oss själva och vårt förhållande till världen eller Gud. Med harmoniseringen av hjärta och förstånd öppnar sig efterhand den oändliga kosmiska medvetenhetshorisonten. Då har vi blivit “färdiga människor som Guds avbild” och invånare i det riktiga människoriket (gul), där allkärleken är daglig praxis. Här fortsätter resan genom ytterligare eviga kärlekszoner (grön, blå och indigo) De andliga rikena där det eviga kretsloppet kulminerar i ljus- och lyckokontrasten.


En universell världsplan
Den eviga världsplanen gäller såväl stora som små levande varelser. Det fysiska världsalltet är uppbyggt som liv inuti liv, nedåt och uppåt i det oändliga. Allt passar samman som delarna i ett urverk.

 

 

Det är ingen tillfällighet att Martinus har valt att placera följande två symboler på fram- och baksidan av sitt verk.


symbol_19s.jpg

Mörkret

Baksidans symbol heter, Genom invigningens mörker – helvete eller ragnarök
– Symbol nr 19

 

 

 

Den dräpande principen
Den stora orange bågen och svärdet från vänster symboliserar en tidigare utlöst kärlekslös handling, som i enlighet med ödeslagen vänder tillbaka till sitt upphov (den lilla vita triangeln). Här besvarad med samma mynt, hämndens princip (svärdet), som vi känner den formulerad i Gamla Testamentet: "Öga för öga och tand för tand".


Vi skördar som vi sår från liv till liv
Med den kosmiska synen kan det iakttas, att vi själva skapar vårt öde från liv till liv (orange rektanglar), med avbrott för viloperioder i de andliga världarna (gula rektanglar).


Den dräpanden principens konsekvenser
Krig, politiska och religiösa strider, fattigdom, sjukdom och nöd, beror på okunnighet om det eviga livet och ödeslagen. Man tror, att man kan så krig och skörda fred. Förståelsen av livets eviga kärlekslag, ”älska Edra fiender och välsigna dem, som förbannar Eder, gör gott mot dem som hatar Eder, och bed för dem som förföljer Eder”, uppstår först sedan de lidandeskapande handlingarna gentemot nästan skördats.

Köttätande är även det ett exempel på att människorna ”icke vet vad de gör”. Allt lidande som vi utsätter andra levande varelser för, oberoende av storlek, oberoende av om de befinner sig i mikro-, mellan- eller makrokosmos, vänder tillbaka till oss själva och formar vårt nuvarande och kommande öde. Vulkanen symboliserar naturkatastrofer – och visar att vi ännu inte är helt skyddade av vårt makroväsen, Jorden. Vi är också ett makroväsen i förhållande till vår organism. Om vi missköter vår organism föds vi i miljöer som är otjänliga och farliga analogt med vad vi utsätter våra levande mikroindivider för i vår organism. På färden genom mörker- och lidandeinvigningen, i den ”dräpande principens sfär”, är vi alltid omgivna av allkärlek (strålglorian). Vi är evigt omslutna av ljuset som genom därtill kvalificerade sändebud visar vägen ut ur mörkret.
 

   

  symbol_23s.jpg 

Ljuset
Omslagssymbolen heter: Den färdiga människan som Guds avbild och honom lik
- symbol nr 23

 

 

 

 

Den livgivande principen
Här illustreras Nya Testamentets allt förlåtande moralprincip – målet med utvecklingen. Handslaget symboliserar att den kärleksfulla människan möter fiendskap (den vänstra orange bågen) med vänskap(den högra gula bågen), vilket resulterar i ett lyckligt öde för såväl den som utför handlingen som den som mottager den, (de rektangulära fälten inblandade med mer och mer gult). Varje lidandeerfarenhet gör oss med tiden alltmer medkännande, tills vi slutligen enbart kan få oss till att göra det goda som kristusvarelsen på symbolen.

Tredje Testamentets kosmiska livssyn
Nederst på de två symbolerna (de orange och gula fälten mot svart bakgrund) illustreras den kosmiska livssynen med många jordeliv, ödeslagen och utvecklingen från djur till människa. Vi ser att Tredje Testamentet underbygger Nya Testamentets alltförlåtande moral.
 
   

   symbol_16s.jpg

Vi skördar som vi sår

Evighetskroppen
– Symbol nr 16

 

 

Här symboliseras vår kosmiska strålformade evighetskropp – alltid i perfekt balans (korset), opåverkad av varje död och lemlästning i de tillfälligt uppbyggda andliga och fysiska kropparna. Det framgår här hur varje tanke och handling bildar små och stora kretslopp som vänder tillbaka till oss själva (triangeln).
   

 

   symbol_18s.jpg

Det eviga nuet

Det levande väsendets ödesbågar – Symbol nr 18

Ödesbågar knyter ihop det nuvarande livet med såväl de föregående som de efterföljande. Vårt öde idag är resultatet av handlingar från såväl forntid som nutid, vilka åter blir bestämmande för vår framtid. Våra handlingar i dag (fältet i mitten under triangeln, jaget) bestämmer kvaliteten av våra kommande liv (grönt fält) – liksom vårt medvetande och vår organism i dag är resultatet av tidigare (gult fält) tankar och handlingar. Endast det obehag, som vi fortfarande har hjärta att tillfoga andra är vi oskyddade mot. Principen ”syndernas förlåtelse” är en verklig realitet. Här förklarad utifrån Tredje Testamentets livssyn, där evigt liv och ödeslagen blir sammankopplade i ett kosmiskt utvecklingssammanhang. Den fysiska organismen är ett utbytbart redskap enbart för upplevelse av livet i den fysiska världen. När detta har blivit utslitet – av naturliga eller onaturliga orsaker – blir det obrukbart. Döden är i verkligheten en födelse till den andliga världen, där vi fylls med ljusa upplevelser och vila, tills vi återigen önskar återfödas och fortsätta utvecklingen där vi slutade i det förra jordelivet. Döden är en illusion. Det finns ingen död.
   

   symbol_34s.jpg

Reinkarnationsprocessen

Parningsakten eller Guds ande i mörkret
– Symbol nr 34

 

 

 

Det var inte lätt för människorna, på Jesu tid, att förstå tanken om reinkarnation. I Bibeln kan vi t ex läsa om Nikodemus stilla fråga till Jesus: ”Hur kan en människa födas, när hon är gammal?” Det skulle gå tusentals år innan människan blev mogen att förstå den kosmiska förklaringen av denna fråga.

De nedersta stora cirklarna symboliserar en man t v och en kvinna t h under parningsaktens kulmination. Under denna salighetsupplevelse(den flammande elden) är parterna på våglängd med det andliga planets vibrationer. På så sätt skapas kontakt (de indigo linjerna) med en individ på det andliga planet (översta cirkeln), som ödesmässigt passar ihop med föräldrarna. Förälskelsetillståndet lyser upp i mörkrets sfär där kamp och konflikter dominerar och öppnar samtidigt återfödelsens dörr in i denna.

Förälskelseempatin skapar dock även en kamp och rivalisering om äganderätten av det motsatta könet. För ett renodlat han- eller honindivid är allkärleken organiskt omöjlig. Verklig nästakärlek är inte en fråga om vilja, utan betingas av det sympatiska anlagets mognad.

Kristus är exempel på det fullkomliga, kärleksfulla och förlåtande tillståndet. Trots sitt kulminerande lidande på korset kunde han be för sina bödlar: ”Förlåt dem, ty de vet inte vad de gör” (Luk 23:34). Förmågan att älska sin nästa oavsett kön, vilar på ett organiskt underlag – på samspelet mellan de i alla levande varelser existerande maskulina och feminina polerna. Dessa är de kosmiska orsaker till sexualitetens olika yttringar, med dess vägar och villovägar fram mot den färdiga människans tillstånd.
 

 

  symbol_02s.jpg 

Den andliga föräldraprincipen

Världsåterlösningsprincipen – Symbol nr 2

 

Mänskligheten är inte lämnad åt sig själv under utvecklingen från djur (orange) till människa (gul). Liksom barn blir kärleksfullt passade och uppfostrade tills de kan klara sig själva, får mänskligheten vägledning från ovan genom en andlig föräldraprincip, världsåterlösningsprincipen.

Gud (vita stjärnan) för alla levande varelser uppåt och framåt med hjälp av denna andliga föräldraprincip (strålarna). Under utvecklingen från lägre till högre medvetande (trappfiguren) får vi ideal och föreskrifter, som genialt är anpassade till det aktuella utvecklingssteget.
  

   symbol_01s.jpg

Världsalltet lever och tänker

Guds ande över vattnet
– Symbol nr 1

 

 

Guds allsmäktiga och allkärleksfulla medvetande genomtränger alla delar av världsalltet vilket leder till fullkomlig manifestation och skapelse (det flammande korset). Världsalltet lever och tänker!
Alltet är genomströmmat av liv och tanke.

Dessa tankar visar sig som kosmiska världsimpulser, som skapar fundament för olika kulturepoker. Dubbelcirkeln symboliserar jorden och dess mänsklighet. Den är i kontakt med tre kosmiska tanke- eller världsimpulser.

Nederst – naturmänniskans medvetande och kultur.

Mitten – nästa impuls ger näring till människor på trosstadiet och stimulerar mänsklighetens samlade kulturmanifestationer under denna period. Den traditionella uppfattningen av Gamla och Nya Testamentet hör till denna gamla världsimpuls.

Överst – materiell och andlig vetenskap, internationalism, modern konst, arkitektur och musik såväl som olyckliga äktenskap, sexuella abnormiteter, sinnessjukdom, och politiska omvälvningar vittnar om en stadigt accelererande andlig utvecklingsprocess – i början präglad av irreligiositet.

Men denna materialism är bara ett begynnelsefenomen. Med nästakärlekens intellektuella underbyggnad i form av kosmiska analyser, kommer konflikten mellan tro och vetande efterhand att försvinna och mänskligheten kommer åter, med såväl hjärta som förstånd, att få kontakt med livets andliga sida.
 
  

   

Följande tre symboler visar hur medvetandets utveckling från djur till färdig människa avspeglar sig i utvecklingen från nationalism till internationalism.
 

 symbol_24s.jpg

Vägen till fredsriket 1: Nationalism

Det ofullkomliga människoriket – Symbol nr 24

 

I djurriket är makt lika med rätt. Denna talang är här inövad till automatik och genomsyrar relationerna mellan människorna och nationerna på alla nivåer.

Världen är indelad i nationer (de olika fälten), som kollektivt monopoliserar naturens rikedomar. Regeringarna i de olika länderna (pilarna) strävar huvudsakligen efter ekonomisk och militär makt. De praktiserar fortfarande i hög grad den dräpande principen i form av hämnd och straff (de två orange stjärnorna) i sin yttre såväl som i sin inre rättspraxis.

Vi ska nu se, hur världen förs fram mot äkta humanism och fred (strålarna och den vita stjärnan överst).
 
   

   symbol_25s.jpg

Vägen till fredsriket 2: Konsekvenser 

Mänsklighetens karma – Symbol nr 25

 

Även nationernas handlingar är underställda ödeslagen. De djuriska böjelserna förstärker en speciell andlig utstrålning (den orange delen av cirkeln), som drar till sig en motsvarande mörk lidandekarma (flammorna). Vi skördar vad vi sår.

Fälten till höger och vänster symboliserar karmaverkningarnas olika kvaliteter. Till vänster visas den ögonblickliga ”döden”, vilken kommer som verkningar av dråp på djur och människor. Till höger visas den ännu mer smärtsamma lidandekarman i form av livslång invaliditet, sjukdomar mm.

Den 5-uddiga stjärnan symboliserar den religiösa principen, med vilken Gud vägleder människorna bort från djurriket till allkärleken, via humana religioner (gult fält) som efterhand övergår i andlig vetenskap (vitt fält). Vi ser redan många humana resultat av denna process, social omsorg, konst, arkitektur, litteratur, vetenskap och teknik (cirkelns blåfärgade fält).
 
   

  symbol_26s.jpg 

Vägen till fredsriket 3: Världens förenade stater, ”en hjord och en herde”

Det kommande fullkomliga människoriket – Symbol nr 26

 

Målet med utvecklingen på jorden
Genom kristendomsundervisningen har vi lärt oss att en ”ny himmel och en ny jord” ska skapas och att ett fredens och kärlekens rike ska uppstå på jorden. Tredje Testamentet bekräftar att detta kommer att ske, inte mirakulöst från den ena dagen till den andra, men via gradvis utveckling.

I det kommande fullkomliga människoriket på jorden har nationerna blivit regioner med var sina individuella särdrag (de gröna fälten). Tidigare religiösa föreställningar (gul och orange) har blivit avlösta av vetande om Gud och utvecklingens gång (vit färg). Detta vetande förenar människorna i all deras olikhet, och blir därför det andliga fundamentet för kärleksriket på jorden.

Världsregeringen (den gula färgen), blir i början ledd av de yppersta representanterna inom varje enskilt kompetensområde, installerade via fria val. Efterhand kommer denna regering att bildas av kosmiskt medvetna (den blå stjärnan).

Av andra faktorer kan nämnas:

• Avrustning. Med en världsstat blir alla utmaningar av inrikespolitisk natur. I början kommer en världspolis att verka som garant för inre säkerhet.

• Ett öppet högsta lag- och rättsväsen som förstår skillnaden mellan förbrytelse och abnormitet, känner utvecklingens gång och därför bara använder humana uppfostringsmetoder.

• Avskaffande av pengar och privat ägande av de gemensamma naturtillgångarna. Affärsprincipen, som tidigare gjorde det möjligt, att fullt lagligt, lura till sig ett större värde för ett mindre värde, är avlöst av en gudomlig affärsprincip: lika värde för lika värde. Arbetstidskvitto införs som betalningsmedel.

• En fond för ersättning av barndoms-, sjukdoms- och ålderdomsperioder.

• Maskinerna frigör människorna från förbannelsen: “I ditt anletes svett ska du äta ditt bröd”. Vi får tid till utveckling av andlighet, konst och human kultur.

• Rätten bestämmer över makten på alla områden. Världsstaten blir styrd av intellektualiserad känsla och humaniserad intelligens – nästakärlek.

Bibelns ord om en hjord och en herde – ett folk med en Gud och en sann religion – blir således uppfylld här på jorden.

 

Vi skall nu se skillnaden mellan den materialistiska och den kosmiska, eviga världsbilden.

      symbol_22sA.jpg

Det livlösa världsalltet

Den materialistiska eller ofärdiga världsbilden
– Symbol nr 22 A

Den rådande synen på världsalltet är en dödskult.
Fler och fler människor ser bara den fysiska aspekten av verkligheten. Med detta materialistiska perspektiv kan vi skapa geniala praktiska och tekniska hjälpmedel, men den ger oss bara lite, för att inte säga ingen, kunskap om det levande och den psykiska sidan av livet. Många tror att livet är identiskt med materien. Man tror alltså på döden. Med detta fysiska perspektiv på livet verkar det självklart naivt att be, och denna viktiga kommunikation med Gud har därför nästan helt stagnerat här.

 

   symbol_22s.jpg

Det levande, andliga världsalltet

Den eviga kosmiska organiska förbindelsen mellan Gud och gudason 2
– Symbol nr 22

 

Vi ser att frågetecknet med avseende på de andliga världarnas existens har avlösts av symboler för vårt övermedvetande dvs det eviga immateriella jaget (triangeln) och dess likaså eviga skaparförmåga. De andliga världarna har tagits med och är markerade med gul, grön, blå och ljus indigo färg. De utgör Guds primära medvetande. Alla har här varit igenom mörkrets kulmination i de fysiska världarna (röd och orange färg). På så sätt upprätthålls också Guds medvetande i evigt kulminerande allmakt och allkärlek.

De färdiga människorna som Guds bild är Guds högsta redskap för att styra och leda ödesskapelsen i de underliggande, ännu ofullkomliga fysiska världarna.
   

   symbol_21s.jpg

Bönen

Den eviga kosmiska organiska förbindelsen mellan Gud och gudasonen 1
– Symbol nr 21

Andligt samtal
Symbolen till höger uttrycker återigen det kosmiska perspektivet på världsalltet, dvs Gud. Vi befinner oss alla i centrum av denna allomfattande organisms medvetande, och är alltid orubbligt organiskt knutna till Gud. Det är därför vi alltid kan kommunicera med den andliga världen – även när vi befinner oss i en fysisk organism.

Bönens utvecklingsprocess
Detta samtal med den andliga världen utvecklas från djurets hjärtskärande dödsskrik ut i det okända fram till det medvetna samtalet direkt med Gud, som vi känner från Jesu bön på korset: ”Fader förlåt dem för de vet inte vad dom gör.”

De fyra fälten överst till vänster symboliserar utvecklingen från månggudadyrkan, till tron på den ende allsmäktige Guden, det ateistiska tillståndet och fram till den färdiga människans dagsmedvetna, direkta kontakt med Gud. De jämbördiga gröna och gula färgerna bakom triangeln symboliserar denna människas fullkomliga balans mellan intelligens och känsla.

Hur går kommunikationen till?
Nederst t v symboliseras de andliga skyddsänglarna, Guds hörselorgan, som även uppfångar den minsta suck på det fysiska planet och förmedlar svar och hjälp (gula trianglar). I den grad som förmågorna räcker till, kan alla agera skyddsänglar för våra medmänniskor mellan inkarnationerna. Här visas olika aspekter av oavbruten växelverkan med det andliga planet; bön, skapande människors inspirationstillstånd, användning av medier och den dagsmedvetna fulländade kommunikationen som den fullkomliga människan behärskar.

Ett med Fadern
Tredje Testamentet förklarar livet som en dialog mellan den evige, allkärleksfulle och allestädes närvarande Fadern och hans likaså eviga söner/döttrar – i det inre såväl som i det yttre. Det osjälviska tankeklimatet gör människan till ett med Gud. Med orden: ”Ske icke min men din vilja” gör den bedjande sig till ett med Guds vilja och upplever därför bönens högpsykiska magi. Gud svarar på alla böner via yttre händelser, ny förståelse eller strömmar av livskraft som flyter in i medvetandet. Med denna hjälp till att ta ”det onda med det goda” utvecklas steg för steg allkärlekens tillstånd.

Den färdigutvecklade människan är i harmoni med allt levande och kan därför liksom Kristus säga: ”Jag och Fadern vi är ett” (Joh 10:30).
 


© Martinus kosmiska symboler är skyddade enligt lagen om upphovsrätt. Copyright innehas av Martinus Åndsvidenskabelige Institut i København.

 

 


Pin it